hade en fin dröm inatt. har nog aldrig vaknat upp med ett leende på läpparna, som sedan förvandlas till ren besvikelse med sånadär barnsligt putande läppar, knytna nävar och armarna i kors. det är sjukt vad mycket skit som ligger och skräpar i bakhuvudet, som man tänker på dag ut och dag in helt omedvetet. obehagligt och läskigt är det. att förtränga saker är ju ingen idé, det dyker ju alltid upp som olja på vatten. värdelöööööst. nog med gagg.