ahhhhhhh. något som får en (nästan)tillbaka på humör måste ju vara att lyssna på gamla godingar. känsloladdade, underbara familjeminnen. tänk vad underbart det var. när man var liten. och fick allt man pekade på, hehe. mobbade syrran för att mamma alltid klippte henne som en kille. blev mobbad tillbaka för att jag inte kunde multiplikationstabellen i lämplig ålder. sprang runt på innebandyplanen och irriterade stefan och hans polare(fick en och annan knytnäve på överarmarna sedan..). carro är numera den långhåriga blonda tjejen(snacka om att trotsa) och har två underbara barn. steff och jag har inte bråkat sen vi var små känns det som, fan, inte ens en enda svordom till varann. vad tiden gåååååååååååååår va.

skulle kunna fortsätta i år. denna låt älskade jag och carro och kunde utantill, bara det att hon kunde ren engelska och inte jag, hehe. skillnaden nu är väl att hon fastnade i RnBträsket och inte jag.

R. Kelly – The World's Greatest - Radio Edit