nu kommer söndagsbekymmerna. som en fattig student som man är så är det enda jag gör just nu att tänka på pengar. pengar pengar pengar. dör av detta. det är fan det mest irriterande som går att påverkas av. är monstertrött på mitt nuvarande "stödjobb" och tänker fan inte ge vika och jobba på lovet även om jag tjänar storkovan. är det värt att jobba bort ett lov när man mår både psykiskt och fysiskt dåligt av jobbet? ne usch. fan. som vissa vet så jobbar jag på en städfirma, går hem till privatpersoner och gör det de ber om. ni ska bara veta hur motbjudande det är ibland, att komma så nära inpå någons liv. ryser av tanken. jag vill inte tillbaka. visserligen finns det ställen man kommer till och tänker "såhär ska mitt hus se ut när jag blir stor, det där och det där ska jag också ha, gud vilka gulliga ungar" etc. men fan, visst vill jag jobba socialt och möta människor dagligen, men inte på detta vis.

psst, lojsan, lust att dra in ett gott ord för mig på wärdshuset?