oh damn. innan paramorekonserten så hade jag inte riktigt insett hur bra Paramore – brand new eyes egentligen var. har älskat varenda låt de gjort tidigare, men när det nya albumet kom ut så hade jag bara några enstaka favoriter. kan säga att detta har förändrats drastiskt efter konserten. fick t.ex upp ögonen för Paramore – Misguided Ghosts, som jag näst intill avskydde innan, men droppade faktiskt några tårar när den kom på konserten. vill tillbaka litegrann.. till coldplay också. vill på festival. vill härja runt i en smockad publik och hoppa runt till mina idoler, förtära alkohol med dundersköna främlingar och sitta och köra allsång till the kooks/the killerslåtar, känna hunger 24/7 och samtidigt spendera sinnessjukt mycket pengar på krubb, springa runt pissnödig och leta efter toalett med jossie, diskutera musik med härliga göteborgare, vara vaken dygnet runt, och bara känna den vidriga känslan från p&l, av att vakna upp i ett tält kl 8 på morran utav att man sover i en sovsäck av svett och sedan titta ut och se folk som fortfarande häller i sig bira och skriker "EY, DET ÄR FEST". hur kan man sakna såna vidriga minnen? haha. ändå den roligaste tiden i mitt liv.

Från Coldplay i augusti denna sommar. Intro/Life in technicolor/Violent Hill
TAKE ME BACK, SOMEONE? nigga please!!


FIX YOU. crazy flashbackfeelings!!!!